När jag var i Tyskland och Österrike inledde jag varje konversation med att tala tyska dels för att de skulle förstå mig och dels för att jag skulle få öva på språket.

Jag läste tyska i skolan och jag hade kunskaper om tyska ord och grammatik men jag kunde inte samtala med folk. 

Min första dag i tyskland hade jag svårt att fråga efter vägen och jag förstod knappt ett ord av vad de svarade. Jag konverserade mycket genom att nicka och le men sakta lärde jag mig svara på de frågor som upprepades: "Var kommer du ifrån?", "Hur länge har du varit ute och cyklat", "Vad säger din mamma om det här?". 

Efter varje samtal blev jag lite bättre på språket, jag lärde mig lite grammatik, ett nytt ord här och var och jag fick förståelse för hur man bygger meningar. Under mina sista dagar i Österrike kunde jag till och med samtala lite smått med folk (trots att min tyska fortfarande är dålig). Jag hörde vad de sade när de talade tydligt och kunde svara så de förstod mig.

Att lyssna är svårast, att tala och skriva är lättare och att läsa är relativt enkelt. När man läser kan man ta hjälp av sina kunskaper i svenska och engelska för att logiskt komma fram till ordens betydelse. Men man behöver inte förstå alla ord, det räcker med att förstå textens mening för att läsa vidare och har man bilder till är det ännu lättare att förstå och hänga med.

Ge mig tre månader i Tyskland där jag ständigt utsätts för tyska så ska ni se att jag talar språket nära på flytande .