Det har varit en varierad väg hit. Det har varit riktigt leriga skogsvägar upp för branta backar och det har varit fantastiska vyer där jag legat under ett träd och ätit ett nyplockat päron.
Här mår man.
Jag klättrar i slingriga bergsvägar medan motorvägen tar raka vägen nedanför.
Det är inte lätt när cykeln suger sig fast.
En kväll åkte jag på min första punka.
Den kvälllen var det kraftiga vindar från sidan och jag hade väldiga problem att cykla. Jag vet inte hur lång tid det tog att upptäcka att det var en punka och inte vinden som gjorde att det var jobbigt att cykla men det tog tillräckligt lång tid för att jag skulle cykla sönder ekrarna. Framhjulet är nu, liksom bakhjulet, skevt. När jag skulle laga punkan kunde jag inte hitta hålet och mina extraslangar från Sverige kunde inte pumpas av min tyska cykelpump. Jag var hungrig, cykeln var punkterad och allt var skit. Väl i tältet undrade jag argt varför jag inte sov på femstjärnigt hotell med riktigt frukost och fluffiga kuddar. Det är där jag hör hemma.
Nästa morgon lastade jag bakväskorna på cykeln. Framväskorna hängde jag över axeln och började gå med min cykel samtidigt som jag bar upp framhjulet så det inte skulle vidröra marken. Efter ett par timmars kamp hittade jag en vattenpöl. I pölen sänkte jag ned slangen och kunde lokalisera hålet som släppte ut luftbubblor.
När jag lagat min livs första punka och jag cyklat in till Niš för att äta mat i solen mådde jag toppen.
Nu kom chefen tillbaka som tydligen inte ska bo kvar i sin lägenhet. Jag fick två Mars för att jag vaktat receptionen. Två chokladkakor är vad som behövs när man har träningsvärk i både rygg och armar efter att ha burit en punkterad cykel.
Du är fantastisk på att lösa problem och glädja dig åt småsaker. Nu är du verkligen värd vila och god mat.