Han bjöd in mig till hans hem där vi åt korv, ost och bröd, och vi satt och pratade länge.
När jag frågade om cykeln var säker under natten sade han att det var lungt, för det fanns inga zigenare i närheten.
Jag har ofta blivit varnad för zigenare under resan, men jag tror inte jag sett några sedan utanför ica i Sverige. Men att de skulle vara ett hot tror jag inte. De är nomader precis som jag. Den äldsta konflikten mellan människor har varit mellan bofasta och kringvandrande folk. Jag tillhör de senare.
Vädret är däremot zigenarväder. Det kallas så när det är varmt i november. Precis som vi i Sverige har Brittsommar och amerikanerna har indiansommar.
Frukost med kaffe, korv och ost .
När jag på vaknade på morgonen var cykeln punkterad igen. Jag lagade punkan och gav mig iväg men efter en knapp kilometer är det punkterat igen, detta tar på de mentala krafterna så jag frågar internet om råd. Den samlade kunskapen bland Sveriges långfärdscyklister säger att det troligen är något vasst i hjulet. Jag borde ha insett det tidigare och mycket riktigt sitter det ett halvt häftstift och sticker hål på slangen om och om igen.
Stiftet är ute, jag har ätit lunch och fortsätter nu min resa. Kanske sover jag inatt min sista natt i EU.
Förra veckan lagade jag min första punka, nu har jag lagat sju. Min tumme blöder av alla däck påtagningar men jag är nu expert på lagningar.
Du kämpar på o jag så glad att du "bara" får punka o inget annat värre händer. Du ska veta att alla mammor på gatan som hämtar upp sina barn vid bussen vet allt om din resa. ❤❤❤
Kramar i massor